Vi av David Nicholls

viSkulle jag våga läsa Vi? Jag ville inte bli besviken. En dag var en bok som tog mig med storm, både upplägget, drivet och personerna var som skrivna för just mig. Det var jag inte ensam om att tycka. 🙂 Efter att ha läst slutet av En dag satt jag där och gapade efter luft, likt en förbluffad flundra. FÅR man avsluta en kärlekshistoria på det viset, kommer jag ihåg att jag tänkte.

Nu sitter jag här igen…med den där härliga känslan, som bara en förträfflig bok, med ett överraskande slut kan frambringa. Jag är paff, överrumplad, förvånad och tacksam över bokens slut. Inte lurad, men överraskad. Fast jag borde ha anat…

Till dig som ännu inte har läst Vi kan jag säga att du behöver INTE vara orolig över att bli besviken! David Nicholls har gjort det igen, fast nu med ännu en sträng på sin lyra, eller hur jag ska säga. Drivet, personligheterna och humorn finns där, och även hans glasklara och pricksäkra iakttagelser av kärleksrelationens eviga dilemman. Den här gången med betoning på den mognare kärleken.

Hela historien går lite mer i moll än En dag, men där emellan är det flera episoder som jag gapgarvade så högt åt att maken undrade från övervåningen vad jag skrattade åt. Jag kunde inte bara låta bli att läsa högt för honom om incidenten med chilisåsen och ögat i Paris, manetöverfallet i Barcelona och cykeldominot i Amsterdam.

Boken är som gjord för att filmas, med Europas storstäder som kuliss, men det vette tusan om Douglas fadäser kommer helt till sin rätt på filmduken. Nicholls kan konsten att skriva roligt och att använda humorn som kontrast för att inte hamna i sentimentalitetsfällan. För det är så befriande med skratt. Helst när man skrattar MED den som klantar sig, och inte enbart åt. Det går bara inte att tycka illa om stackars Douglas, som har lagt upp Europaresan så minutiöst, som bara en som forskar på bananflugor kan. Han och Connie ska ta med sonen på en utbildningsresa, via en rad konstmuseer och Douglas förhoppning är att Connie ska hinna ändra sig och inte lämna honom.

För en fåtöljresenär, som jag själv, var reseskildringen bara den värd en hel del. Är man dessutom konstintresserad upplever man förmodligen boken ur ännu en vinkel. Resan blir verkligen en utbildningsresa för hela familjen, fast kanske på fler sätt än Douglas hade tänkt sig.

Utan att avslöja för mycket så är Vi en roman som väl förtjänar sin nominering till Man Booker Prize. Utan att lämna sin genre har Nicholls skrivit en mognare och modigare roman, som utmanar tabun. Vi är så vana med att läsa kärlekshistorier om omaka par som finner varandra ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nicholls utmanar och visar det som vi alla redan vet, men sällan pratar om; att många kärlekshistorier inte slutar lyckligt. Det är ju fakta. Jag tror att Nicholls vill visa att det finns fler vägar att leva, att se på relationer och på livet självt. Även om en relation inte håller för evigt, är det okej ändå.

Jag ser fram emot att se kvällens Babel där jag hoppas att David Nicholls förklarar sig! FÅR man verkligen skriva så här?! 🙂 Om du frågar mig: Ja, det får man! Tack Mr Nicholls för en läsupplevelse som rycker upp och utmanar! Mer sånt!!
________________________________________________________________________

Bokbutiken

Annonser

You had me at Hello

you-had-me-at-helloJag tror att jag har väntat på You had me at Hello i flera år. Det känns så åtminstone. Det var Hyllan som tipsade om den engelska upplagan och sedan dess har jag suktat efter denna feelgood som hon beskrev som You Had Me at Hello är en helt underbar historia. Så feelgood som det bara kan bli – utan att bli sockrig och smetig.” 

Det är aldrig bra att vänta för länge. Förväntningarna blir övermäktiga och förväntningarna slår sällan in. You had me at Hello var varken bättre eller sämre än jag hade förväntat mig. Den hamnar högt upp på min favoritlista…men når ändå inte de högsta höjderna.

Jag gillade bokens tonläge, humorn och det varma bandet som som Ben och Rachel har till varandra. Det är kul att boken utspelar sig i Manchester, och inte London, för en gångs skull. Kompisgänget som omger Rachel får mina tankar att gå till Bridget Jones och hennes kompisar. Rachel är inte lika klumpig, som Bridget, men hon är bra på att missuppfatta och förhala saker.

Hela boken igenom väntar man bara på att Rachel och Ben ska få till det och det blir nästan outhärdligt! Vilket så klart är meningen…men HUR sega kan de vara med att förstå att de är som gjorda för varandra!? Till och med Elizabeth och Mr Darcy hade hånglat långt innan paret i den här boken.

Ben är nästan fööör reko, helylle och snäll. Rhys däremot är nästan för seg, egoistisk och tråkig. Jag fastnar inte heller helt för Rachel, som gärna hade fått en djupare beskrivning. Det är nästan så att hennes vänner framträder klarare än huvudpersonen.

Men.missförstå mig rätt – det här är en feelgoodpärla som hamnar på medaljplats…om jag vore domare. Jag sträckläste, skrattade, njöt av historien och Mhairi McFarlanes kvicka humor. Jag kommer definitivt att rekommendera den till feelgoodgillare runt omkring mig. You had me att Hello är en av de bättre feelgoodromanerna jag har läst, men jag hade väntat mig ännu mer…och än har inte McFarlane nått upp till Lisa Jewells nivå…men jag blir inte förvånad om McFarlane kommer med fler godbitar inom feelgoodgenren framöver.

Gillar du den här sortens böcker så ska du ha koll på Hyllans bokblogg! Just nu tipsar hon om lockande julläsning såg jag.

Älskade Elijah

alskade-elijahBoken Älskade Elijah är så gripande att det nästan gör ont att läsa den. Det är länge sedan jag läste något så gripande och samtidigt hoppfullt om moderskärlek (faders- också för den delen), förluster och läkande. Vissa kan nog uppfatta boken som sentimental och för tillrättalagd, men de har fel! 🙂 Jag säger bara: Ska du läsa boken (vilket du Måste!) så var beredd på att det är en feelgoodroman med STARKA känslor!

Jag vet inte. Kanske är det för att jag själv är adoptivmamma, som jag känner extra starkt för Älskade Elijah. Eftersom jag tyckte väldigt mycket om Christie Watsons debutroman Små solfåglar långt borta var jag beredd på att även hennes nya bok skulle vara bra och förmodligen hjärtskärande, men jag trodde aldrig att den skulle vara så bladvändarvänlig och ta sig så långt in i mitt sinne och hjärta!

Elijah är en liten pojke som från födseln farit illa. Hans föräldrar är immigranter från Nigeria, som kommit till England, utan vänner och familj. Pappan försvinner snart ur bilden och mammans psykisk hälsa är allt annat än bra. Elijah kommer efter flera års vanvård till olika fosterhem och trots att de sociala myndigheterna sköter sig, får han byta fosterhem ofta. Hade sjukvården och det sociala fångat upp mamman redan vid Elijahs födelse hade deras liv kunnat se helt annorlunda ut.

Det smärtar att höra om Elijahs inre tankar om sig själv. Han tror att det bor en elak trollkarl inom honom, som vill göra alla i hans närhet illa. Författaren beskriver med en sån fingertoppskänsla den utsatthet som denna lilla person är med om. Som läsare är man med i och får insyn i hur ett litet barn kan uppfatta sin omgivning och hur viktigt det är att se saker och ting utifrån barnens perspektiv. Vi vuxna glömmer ofta det. Berättelsen visar också hur viktigt det är med trygghet, kärlek och omvårdnad. Personalen från socialen och lekterapeuten är fantastiska, både som människor och i sin yrkesroll, men ändå har de svårt att hjälpa Elijah.

Författaren berör det kulturella arvet som alla har med sig och hur det kan spela in i olika situationer. Lektekterapeuten och Elijahs farfar påminner Elijah om hans biologiska mamma och det gör känner sig trygg med dem. De har också lättare att se problemen utifrån flera perspektiv tack vare sin bakgrund. Är det kanske ett sätt av författaren att visa på hur viktig mångfalden är, att det finns människor med olika bakgrund inom speciellt yrken som arbetar med människor?

Samtidigt som läsaren får ta del av Elijahs liv och hans mammas brev till honom får vi även möta Obi och Nikki som efter år av missfall och barnlängtan bestämmer sig för att adoptera. Obi är rättsadvokat och på de svagas sida. Han tycker absolut att de ska adoptera ett äldre barn, som verkligen behöver dem. Nikki å sin sida arbetar på ett hem för hemlösa hundar och ser bilden av en nyfödd bebis i sina drömmar.

Det känns som att Obi och Nikki inte riktigt når fram till varandra i diskussionen. Här känner jag igen mig. Jag och min man pratade först förbi varandra när vi längtade efter barn. När vi bestämt oss för att adoptera ställdes vi inför den onaturliga frågan att välja vilken funktionsnedsättning vårt barn skulle ha. Liksom paret i boken hade vi först svårt att ta in det och det krävdes många och långa stunder av funderingar och samtal innan vi bestämde oss.

Som jag ser det pratade inte Nikki och Obi tillräckligt mycket med varandra innan de beslutade sig för att ta emot Elijah. De tänkte lite olika. Obi beskrivs som en person som går efter fakta och på hans nattduksbord fanns böcker om barn med särskilda behov och barn med trauman. Nikki däremot beskriv mer som en känslomänniska och frågan är vilken av dem som var bäst rustade för att ta emot en liten pojke med en sargad själ. Vad innebär det att ta emot ett barn med ett förflutet? Är det ens möjligt att föreställa sig familjens framtid? Många sådana frågor dyker upp och jag skulle rekommendera alla som funderar på att bli adoptivföräldrar att läsa boken.

Jag har sparat slutet på boken och har inte läst det när jag skriver detta. Hur boken än slutar så tycker jag att författaren har skrivit en bra och tankeväckande bok om viktiga ämnen, med flera, rent utav grymma inslag. Christie Watson lyckas bädda in det svåra i en ömsint och kärleksfull berättelse. Samtidigt som hon belyser samhällsproblem, som borde förändras, så visar hon hur mycket tryggheten i en kärleksfull familj kan betyda för ett utsatt barns hälsa och framtid. Tillsammans med samhällets sociala insatser, välutbildad och empatisk personal inom det sociala området och stora mängder kärlek kan sagan få ett lyckligt slut.

Under Vintergatans alla stjärnor

Under Vintergatans alla stjärnorDet har inte blivit så mycket bloggande senaste veckorna, men jag har hunnit läsa en del och Under Vintergatans alla stjärnor är en av böckerna. Den passar mig perfekt just nu när jag är sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom. Boken är lagom lättläst och den levererar livsvisdom utan krångligheter. Camilla Davidsson har en bekväm berättarröst och ett följsamt språk som jag känner igen från många andra författare till underhållande relationsromaner idag.

Bokens huvudperson, Emma, som är utarbetad, och förmodligen också är drabbad av utmattningssyndrom, försöker själv läsa en självhjälpsbok för att lära sig att leva i nuet. Boken är så svår, och dessutom på engelska och jag tror att författaren, Camilla Davidsson, vill säga oss att det är bättre att bara VARA och lära sig mindfulness på den vägen. Under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela som Emma företar sig möter hon nya människor och får via dem insikter om sig själv och om hur livet kan levas. Det blir som två resor i en – dels pilgrimsresan som utvecklar henne och dels resan inom henne själv.

Den som har läst någon av Cecilia Samartins böcker Senor Peregrino och La Peregrina kommer definitivt att känna igen sig. Mitt bland Emmas tankar om livet och relationer finns massor av beskrivningar av spanska små byar och orter insprängda. För att inte tala om all god mat som nämns.

Ni som har läst min blogg förut vet säkert att jag gillar Cecilia Samartins böcker väldigt mycket och att jag fick möjlighet att träffa henne på Bokmässan förra året. Hon berättade då att det skulle komma en tredje bok med pilgrimsleden som tema. Den ser jag fram mot att läsa. Därför blev jag intresserad av Camilla Davidssons bok, som berör samma pilgrimsled och som tydligen också ska bli en trilogi. Mina tankar går även lite till Lyckan, kärleken och meningen med livet, som handlar om en kvinna som reste till flera länder för att söka svar på livets mening.

Under Vintergatans svarta stjärnor är mer realistisk och nutida relationsroman, medan Sarmartins trilogi innehåller magiska inslag och historiska tillbakablickar. Men blir du, som jag, sugen på att pilgrimsvandra kan jag rekommendera båda författarnas böcker. Jag skulle även tipsa den som söker relationsromaner med driv och alternativ till självhjälpsböcker vid psykisk ohälsa, om boken. Man mår definitivt bra av att läsa den!
______________________________________________________________________
Bokbutiken

Mrs Sinclairs resväska

Mrs Sinclairs resväskaMrs Sinclars resväska är Louise Walters debutroman och jag är glad över att ha träffat på ett nytt författarskap som faller mig så perfekt i smaken. Omslaget lockade mig så klart, men även titeln. Det är något speciellt med resväskor. De kan rymma en människas hela historia och i det här fallet flera släktleds härkomst.

Allra mest fastnade jag för bokhandeln och breven som Roberta hittar där. Tanken att ha råd att bedriva en bokhandel bara för att, som knappt ens går runt ekonomiskt, lockar väl varenda boknörd!

Roberta är inte purung längre, snarare i 40-års åldern och lever ett ganska ensamt liv. Hon har en torsdagsälskare, som hon egentligen inte är så intresserad av, en sjuk pappa och en gammal farmor som för länge sedan passerat 100-årsstrecket.

Tillbaka till böckerna. I den lilla bokhandeln i Oxford finns både gamla och nya böcker. De verkar ha en himlans bra ordning i butiken för Roberta städar bland böckerna väldigt ofta. Varje gång hon hittar ett kvarglömt brev instucket mellan sidorna spar hon det. Dessa brev ger små glimtar av andras liv, vilket tilltalar henne…och mig…och säger det mesta om hela romanen.

En dag hittar hon ett brev som verkar vara adresserat till sin egen farmor och det är något som inte stämmer. Parallellt med att Roberta börjar dra i trådarna för att ta reda på sin släkthistoria lär vi känna hennes mormor Dorothy, som ung, under 2:a världskriget och hennes möte med kärleken och hennes kamp för att bli mor.

Mrs Sinclairs resväska är en lågmäld, mysig roman om livet och kärleken, samt om moderskapet. Längtan efter att bli mor kan vara en stark kraft. Samtidigt berättar boken om besvikelser i livet. Det blir inte alltid som man har tänkt sig och ibland gör man val som man kanske får leva med resten av livet. Vilka möjligheter besitter vi själva när det gäller att bestämma vilka riktningar våra liv ska ta? Och när är det ödet som bestämmer?

Vilken riktning livet tar kan bero på ett eget val, men också på något så simpelt som ett förlupet brev…

Trots den gripande berättelsen är det en skön känsla som infinner sig efter sista bladet. Louise Walters visar i sin roman att starkast av allt är kärleken. När det kommer till kritan är det inget annat som är viktigt.

Hjärtskärande feelgood om barn

UndretBoktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga. 

Undret
R.J. Palacio
Brombergs förlag

Undret är en fin allåldersbok om 11-årige Auggie, som är en klipsk kille med humor, men det är bara ett fåtal som ser bortom hans annorlunda utseende. Han föddes med ett missbildat ansikte och har genomgått en rad operationer. I skolan blir han mobbad och det finns till och med föräldrar som vill retuschera bort Auggie från klassfotot. Trots bokens tunga tema värmer boken i hjärteroten. Den har ett ljust och positivt budskap – att man kommer långt med vänlighet.

vaclav och lenaVaclav och Lena
Haley Tanner
Printz Publishing förlag 

Det var länge sedan jag läste en sådan charmig och gripande historia om vänskap. Varje dag efter skolan följer Lena med Vaclav hem och tränar trollkonster. De är ryska immigranter och bor i Brooklyn. Mitt i deras naiva lekar anar man att något inte står rätt till hemma hos Lena. Det är hjärtskärande. Här får vi en nära inblick i ett utsatt barns känslovärld och hur viktigt det är med kärlek och trygghet. Jag ville slita Lena ur boken och krama henne. Länge!!

Den bittra pajens sötma

den bittra pajens sötmaVilken fräschör (synonym till friskhet, glans, charm, fräschhet)! säger jag med samma känsla som en imponerad matdomare på tv hade kunnat säga om en klassisk anrättning i ny utformning av högsta klass.

Den bittra pajens sötma – En Flavia de Luce-deckare, av Alan Bradley är lika intagande som dess giftgröna omslag och lockande titel. En pusseldeckare med en klurig intrig, men framför allt är det bokens huvudperson Flavia de Luce som sätter extra krydda till historien. Det är som att träffa på en ung miss Marple.

Flavia är en charmig personlighet och hon är min nya favorithjältinna. Hon har en egen fanclub, vilket hon verkligen förtjänar! Flavia har sån skön inställning: ”Jag var jag. Jag var Flavia. Och jag älskade mig själv, även om ingen annan gjorde det.” En kvinnlig förebild, som inte tvivlar ens ett uns över att hon är helt förträfflig. Något som verkligen behövs.

Dessutom är det bra med en ung och kvick kvinnlig huvudperson som kontrast till alla äldre manliga poliser/detektiver inom deckargenren. Flavia är dock bara 11 år, vilket känns lite i yngsta laget ibland. Helst med tanke på alla de kunskaper hon har hunnit införskaffat sig, inom bland annat kemins område. Samtidigt kanske författaren inte gjorde henne äldre för att hennes barnsliga och naiva sida skulle finnas kvar.

Att historien utspelar sig på engelska landsbygden i herrgårdsmiljö, dessutom på spännande 50-talet, gör även sitt till för att väcka mitt intresse. Flavia och hennes udda (enligt henne själv) systrar bor  där med sin far. Mamman är död sedan länge och som extra fadersfigur har Flavia allt-i-allon Dogge,  med vilken hon har nära känslomässiga band. Historien kring det värdefulla frimärket sätter också extra piff till deckarintrigen.

Hur pajen, fågeln och frimärket på omslaget kommer in i historien tänker jag inte avslöja. Det får du upptäcka själv! Jag hoppas att Den bittra pajens sötma når ut till många läsare och jag längtar tills jag får träffa Flavia igen!
_________________________________________________________________________
Bokbutiken

Läsning när grönskan gror

en nypasaltEn nypa salt
Maria Goodin
Printz Publishing

När vårens första blommor vinkar från rabatterna tänker jag på Meg, som flyttar hem för att ta hand om sin döende mor. Modern använder fantasin för att få tillvaron att glöda och Meg är uppväxt i tron att det är helt normalt att odla spagetti i blomlådorna och fånga älvor i trädgården. En charmig trädgårdsmästare och alla referenser till ätbara ting ger extra krydda till berättelsen. Boken visar fantasins och kärlekens läkande kraft.


denglömdaträdgårdenDen glömda trädgården
Kate Morton
Forum förlag

I tre olika tidsplan berättas denna spännande historia, som utspelar på ett herresäte i Cornwall. Det sägs att stället döljer en släkthemlighet som drabbat flera generationer Varje kapitel bjuder på en pusselbit där den glömda trädgården döljer en del av svaren på släkthemligheten. Författarens böcker innehåller ofta vackra trädgårdsbeskrivningar, som torde göra vilken trädgårdsintresserad som helst grön av avund.


Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Böcker om kreativa och knasiga familjer

familjenweirdFamiljen Weird
Andrew Kaufman
Printz Publishing

Äntligen har kanadensaren Andrew Kaufman kommit med en ny bok på svenska! Jag gillar hans helt underbart skruvade berättelser, som tar avstamp i den normala världen för att sen sväva ut i fantasin utan att man reagerar nämnvärt över konstigheterna.

Den här gången är det syskonen Weird som har blivit välsignade med varsin kraft; Abba skulle alltid ha hopp, Lucy skulle aldrig vara vilse och Angie skulle alltid förlåta. Dessa välsignelser har visat sig vara rena förbannelserna och farmodern ber barnbarnen komma till hennes dödsbädd så hon kan häva dessa  ”försignelser” i dödsögonblicket. Skönt att finns värre familjer än min egen…

hej-kreativa-hemHej! Kreativa hem
Moa Samuelsson och Christina Breeze
Printz Publishing

Vad är det som gör att det är så himla spännande att glutta in i andras hem? Glassiga inredningsmagasin verkar ha en magisk dragningskraft och den här boken erbjuder  ”extra allt” för dig som vill se och inspireras av andras hem och livsstil. Genom längre intervjuer och stilfulla fotografier får vi lära känna flera familjer med kreativa yrken och se hur deras intressen breder ut sig hemmavid. Drömma sig bort, renovera eller bryta upp och skapa nytt? Du bestämmer!

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Boktips för stressade själar

TS Det händer när du vilar om-13-6.inddDet händer när du vilar
Tomas Sjödin
Libris förlag

I en tid när det nästan anses fult att göra ingenting påpekar Tomas Sjödin att det är viktigt – rent utav en plikt – att vila. Det högtemposamhälle vi lever i gör oss likgiltiga menar han. Vi orkar inte bryr oss och det är en skrämmande tankeväckare.  Fler stunder på sofflocket, återkommande vilostunder och återinrättandet av vilodagen står på receptet för en sund hälsa och även för en positiv samhällsutveckling om man får tro författaren.  Jag är inte religiös, men tar till mig varje ord han skriver. Boken är rena medicinen för stressade själar.

Om du bara vissteOm du bara visste 
Caroline Säfstrand
Massolit förlag

På Hallands Väderö möts den äldre kvinnan Anja och den unga Elin när de delar hus en sommar. Elin har flytt från ett frieri och Anja har dragit sig undan från världen och ägnar sig åt måleri. Båda har de tunga minnen i bagaget, som de inte hade tänkt väcka till liv, men vänskapen som växer gör att de vågar närma sig dessa plågsamma minnen. Trots att boken rymmer mörkare stråk doftar boken sommar, hav och grönska. En vacker relationsroman som berör och stannar kvar länge.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.