Jag är Kina

Jag är Kina Xiaolu GuoKlart jag måste läsa Jag är Kina av Xiaolu Guo. Kina ligger mig varmt om hjärtat (bland annat för att mina barn är födda där) och  för att jag älskade hennes förra bok Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande.

Iona, en av romanens tre huvudpersoner, älskar ord och språk. Hon får i uppdrag att översätta en bunt med brev och snart dras hon med i kärlekshistorien mellan den kinesiska punkaren Kublai Jian, som tvingats lämna Kina, och nu befinner sig i London som flykting och hans älskade Deng Mu.

Genom två unga människor får vi se Kina utifrån ett perspektiv vi inte är så vana vid. Det är det moderna Kina som skildras, landets nutidshistoria. Bland annat skålar Jian och Mu in det nya millenniet med punkmusikern Johnny Rotten från Sex Pistols och de frågar honom på vilket sätt punkmusiken har påverkat det europeiska samhället. Svaret är inte det de förväntat sig.

Förutom att den ödesmättad stämningen, som ligger över berättelsen och gör att man vill läsa vidare för att veta hur det går för de unga tu, skildras många intressanta kulturkrockar mellan väst och det kinesiska samhället, samt en europeisk flyktings tillvaro trovärdigt.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.
_________________________________________________________________________
bokbutiken

Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

älskanoveller”Här finner man såväl etablerade författare som debutanter från hela landet. Ingen novell är den andra lik, det enda som förenar författarna är engagemanget och skrivglädjen. De vill beröra, inspirera och mana till eftertanke. Vad betyder egentligen kärlek för dig, för mig, för oss alla?”. Så lyder förlagets text om novellsamlingen Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Jag blev extra nyfiken på novellsamlingen när jag fick höra att en Edsbybo, Linda Jansson, fanns med bland författarna och jag ställde några frågor till henne efter att jag hade läst hennes och några andra noveller ur samlingen. Lindas svar kan du läsa nedan: 

Vem är du?
Jag är en snart 39-årig kvinna som föddes i Söderhamn, mellanlandade i Bollnäs för att slutligen hamna i Edsbyn. Bor i hus tillsammans med min fina familj som består av man, två döttrar (som blir 4 år och 2 år) och en katt. Arbetar som förskollärare i Ovanåkers kommun och på den lilla fritid som finns läser och skriver jag gärna. (Mer om Linda på hennes blogg)

Varför skriver du?
Har alltid skrivit. Det började så snart jag kunde bilda ord och har alltid varit en del av mig. Det är ett sätt för mig att andas, få ventilera alla känslor och upplevelser. Jag kopplar av när fantasin får flöda ut genom pennan. Jag är gammeldags och skriver alltid först med penna och papper, för att sedan renskriva det på datorn. Utan pennan stoppas kreativiteten och flödet, känslan försvinner. Så jag bär alltid runt på papper och penna.

Har du gått någon skrivarutbildning?
Har gått, och går fortfarande i Helena Siganders Deckarskola. Där skriver jag främst på mitt deckarmanus, men jag skriver även på en självbiografi, en barnbok och har dessutom ständigt nya noveller på gång.

Hur kommer det sig att du kom med i Älskanoveller?
Jag debuterade 2012 i Dast Magazine, som är en webbtidning, med två noveller. Men ”Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek” är min bokdebut. Min novell ”Alice” började jag skriva för två år sedan men den slutfördes aldrig. Men så läste jag en dag att de sökte noveller till #Älskanoveller och att temat var kärlek. Då föll bitarna på plats, novellen färdigställdes och skickades in och blev antagen. En dröm gick i uppfyllelse, jag fanns i bokformat.

Din novell…vad vill du säga med den? Berätta gärna några rader.
Novellen tog sina första rader en dag i Bollnäs då jag såg personen som blev min Gert. Gert är alkolist och många bär på fördomar kring honom och hans kamrater. Men alla har vi en historia, en livsberättelse, och jag ville få berätta Gerts och det är jag tacksam att jag fick möjlighet att göra. Vi har alla ett hjärta men det är något vi ibland glömmer.

När jag läser noveller blir jag inte alltid riktigt klok på dem 🙂
Det är ju kul när man kan tolka dem som man vill.
Jag såg din novell, Linda, som ett dubbelt avsked och en bitterljuv historia…och jag kände verkligen med mannen…

Lycka till med ditt fortsatta skrivande Linda!

Boktips om psykisk ohälsa

väggen en utbränd psykiaters noteringarVäggen : en utbränd psykiaters noteringar
av Pia Dellson

En bok fylld av pricksäkra iakttagelser om hur det är att vara drabbad av utmattningssyndrom. Jag var själv sjukskriven förra året och jag känner igen mig på varje sida i boken. Korta textstycken och avsnitt gör att även den utbrände orkar läsa den. Boken borde spridas både i förebyggande syfte och för att öka förståelse kring denna folksjukdom. Författaren, som är psykiater och borde ha känt igen varningstecknen långt innan kraschen, är själv ett bevis på att vem som helst kan drabbas.

Generation ångest Scott StosselGeneration ångest : Min jakt på sinnesro
av Scott Stossel

Kan man skriva humoristiskt om ångest och fobier? Ja, tydligen. Kanske fungerar det för att författaren är så generös och öppen med sina egna fobier och psykiska ohälsa. Han visar genom många historiska exempel att ångest är en del av att vara människa. Bland annat skriver han om Charles Darwin och hur hans dagböcker, brev och medicinska rapporter tyder på att han led av ångest. För den som vill fördjupa sig i ämnet psykisk ohälsa bjuds här på forskningsrön från nutid och dåtid, blandat med författarens egna erfarenheter.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga. 

Världen är här nu – det är dags att mötas!

Bloggandet har fått stå tillbaka för annat på senaste tiden. Mina tankar har gått till O och hennes familj. O och jag lärde känna varandra via Fikasällskapet och nu är hon min vän. Vi har funnit varandra trots att vi har väldigt olika bakgrunder och förutsättningar. O flydde Syrien tillsammans med halva sin familj för ungefär två år sedan. Andra halvan av familjen finns i Turkiet och väntar på att få komma till Sverige.

Genom att lära känna O har jag fått lära mig saker jag inte hade en aning om. Jag är så tacksam för det, för det har gett mig perspektiv på mitt eget liv, ett perspektiv som jag önskar att fler fick upp ögonen för. Även fast jag tidigare har intresserat mig för mänskliga rättigheter och engagerat mig för att alla människor ska ha samma rättigheter har jag inte riktigt FÖRSTÅTT på riktigt. Nu när jag på nära håll får höra hur en familj på flykt har det, känner jag för första gången, riktigt på djupet, att jag och vi MÅSTE GÖRA MER!

De flesta av oss som bor i Sverige har så många saker och pengar så att vi klarar oss och blir över. Vi kan dela med oss utan att det märks nämnvärt i plånboken eller i källarförrådet. Vi tänker att jag stödjer redan Rädda Barnen eller liknande organisationer med flera hundralappar i månaden och tycker att vi har gjort vårt.

Men det räcker inte att luta sig tillbaka och känna sig nöjd över insatsen. Världen är här nu! Kanske har din granne, dina barns klasskompisar, personen framför dig i ICA-kön, eller kvinnan bredvid dig på bussen lämnat sitt hemland utan mer än kläderna hon haft på sig och efter en lång farofylld flykt kommit till Sverige. Kanske känner hon inte så många i sitt nya land. Ta chansen och lär känna människor omkring dig!

O och jag har besökt ett språkkafé tillsammans och där har vi mött många som tycker att det är svårt att lära känna svenskar. Det är bland annat mödrar, som kämpar med att lära sig svenska, samtidigt som deras barn lever under farliga och fattiga omständigheter kvar i hemlandet. Jag förstår inte hur de finner kraften att hålla ihop sig själva. Det här är människor som inte behöver fler motgångar. De behöver vänner och hjälp att komma in i samhället. Det är där du och jag kommer in i bilden. Att mötas, tala med varandra och byta erfarenheter och kunskaper kostar ingenting.

Men knappt det är vi beredda att erbjuda. Men vi måste få ändan ur vagnen och mötas så att vi lär känna varandra och ökar förståelsen för varandra. Gör vi det kommer främlingsfientliga krafter hitta allt färre marker att gro i.

Om vi kunde slita oss från tv:n, datorn, hemmet och sträcka ut en hand till våra nya grannar och fråga och lära känna dem, om vi la manken till och tar reda på saker, frågar innan vi antar, så skulle vi slippa många missförstånd och fördomar. ”Ja, men de har råd med mobiltilefon minsann”. Ja, vem skulle INTE vilja ha kontakt med sin familj? Och har du hört talas om Viber? ”HUR kan de lämna sina barn där mitt i kriget?”. Jo, kanske för att det kostar en förmögenhet, som inte många har, att ta sig till Europa, en resa som dessutom lika gärna kan led till döden, som till Europa.

Dessa starka mödrar, som jag har mött, har fått mig att tänka mig en extra gång innan jag köper något. Det är svårare att spontanhandla nu när jag vet att en femhundralapp kan betyda skillnaden på liv eller död för andra. Varför ska jag sitta och goffa i mig lördagsgodis, medan någon annan inte ens fått ett mål mat på flera dagar?

Jag säger det igen: Det kostar det ingenting att träffas, prata och kanske hjälpa någon att lära sig svenska. Integration eller inkludering är ett ansvar som ligger på oss alla, och inte bara på de som kommer hit. För alla vårt bästa måste vi bjuda till för att kunna skapa det land vi vill ha! Det duger inte att ägna all vår tid och pengar till att renovera eller förverkliga oss själva. Världen är här nu! Det är dags att möta den! Att möta dina medmänniskor!

Hangouts, Bokbutiken och annat skoj från 2014

årets företagsamma kvinnaNär jag summerar 2014 ser jag att jag gjorde en hel del…kanske för mycket eftersom jag åkte på utmattningssyndrom och blev delvis sjukskriven hela sommaren och hösten… Jag tar det som en varning och kommer inte att göra lika mycket på bloggfronten 2015. Jag kommer att lägga mitt krut på jobbet och hoppas kunna använda en del av mina erfarenheter från 2014 inom arbetets ramar.

2014 tog jag över Enbokcirkelföralla och drev läsklubben tillsammans med mina härliga sidekicks. Det var en rolig tid, speciellt när vi träffades och bokcirklade via Google Hangout. Jag hade gärna fortsatt, men det tog för mycket av min tid och ork, ser jag nu när jag tittar tillbaka. Men det var ett intressant experiment, som jag med fördel tror skulle platsa inom biblioteksvärlden. Ett sätt att arbeta litteraturfrämjande i digitala kanaler, samt en möjlighet att få dela bokupplevelser med andra på ett opretentiöst och lustfyllt vis.

Jag fick kontakt med Beth, som driver en nätbutik. Tillsammans spånade vi fram motiv till olika produkter som vi själva gillade och som vi tror att boknördar och andra som älskar ord tilltalas av och så startades Bokbutiken.

Tidigare skrev jag krönikor i lokaltidningen, men under våren 2014 gick jag över till att skriva Boktips i lokaltidningens lördagsbilaga istället. Det var kul, och jag ser det som bra marknadsföring för biblioteken. Det är något jag kan tänka mig ta upp igen någon gång framöver.

En av årets höjdpunkter var när jag fick en träff med författaren Karen Campbell över en kopp te hemma hos Jan Smedh ägare av The English bookshop i Uppsala.

Min psykiska ohälsa och böcker för stressade själar är det blogginlägg som fick flest läsare och kommentarer under året. Fint att det finns så många omtänksamma människor därute!

Jag boktipsade i Books & Dreams sommarnummer.

En annan av årets stora höjdpunker var när jag nåddes av Nätkärlek från Brit Stakston. Hon nämnde Feelgoodbibliotekarien som ”ett typexempel på hur man kan vara mot varandra på nätet utan att känna varandra” på Instagram. Inte nog med det, hon nämnde Feelgoodbibliotekarien i samma status som demokratihjältarna Martin Schibbyeoch Bethlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter! Den bekräftelsen på mitt agerande i sociala medier betyder mer än ett Nobelpris för mig!

Förutom detta blev jag utsedd till årets företagsamma kvinna i Ovanåkers kommun av Centerkvinnorna. Det kändes lite kymigt att få ett till pris så nära Greta Renborgspriset, men det var häftigt att en kulturarbetare fick priset och inte en företagare.

Jag återkommer i ett annat inlägg om vad som hände på jobbfronten 2014. Nu får det liksom vara slut på skrytet för den här gången 🙂

Och så har jag lovat mig själv att 2015 ska bli ett lugnare år och jag kommer inte att blogga så mycket, förutom om böcker jag läst. Men ni vet var ni hittar mig om inte på bloggen så på Instagram, Facebook och Twitter.

God fortsättning Bokvänner!