Böcker om kreativa och knasiga familjer

familjenweirdFamiljen Weird
Andrew Kaufman
Printz Publishing

Äntligen har kanadensaren Andrew Kaufman kommit med en ny bok på svenska! Jag gillar hans helt underbart skruvade berättelser, som tar avstamp i den normala världen för att sen sväva ut i fantasin utan att man reagerar nämnvärt över konstigheterna.

Den här gången är det syskonen Weird som har blivit välsignade med varsin kraft; Abba skulle alltid ha hopp, Lucy skulle aldrig vara vilse och Angie skulle alltid förlåta. Dessa välsignelser har visat sig vara rena förbannelserna och farmodern ber barnbarnen komma till hennes dödsbädd så hon kan häva dessa  ”försignelser” i dödsögonblicket. Skönt att finns värre familjer än min egen…

hej-kreativa-hemHej! Kreativa hem
Moa Samuelsson och Christina Breeze
Printz Publishing

Vad är det som gör att det är så himla spännande att glutta in i andras hem? Glassiga inredningsmagasin verkar ha en magisk dragningskraft och den här boken erbjuder  ”extra allt” för dig som vill se och inspireras av andras hem och livsstil. Genom längre intervjuer och stilfulla fotografier får vi lära känna flera familjer med kreativa yrken och se hur deras intressen breder ut sig hemmavid. Drömma sig bort, renovera eller bryta upp och skapa nytt? Du bestämmer!

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Boktips för stressade själar

TS Det händer när du vilar om-13-6.inddDet händer när du vilar
Tomas Sjödin
Libris förlag

I en tid när det nästan anses fult att göra ingenting påpekar Tomas Sjödin att det är viktigt – rent utav en plikt – att vila. Det högtemposamhälle vi lever i gör oss likgiltiga menar han. Vi orkar inte bryr oss och det är en skrämmande tankeväckare.  Fler stunder på sofflocket, återkommande vilostunder och återinrättandet av vilodagen står på receptet för en sund hälsa och även för en positiv samhällsutveckling om man får tro författaren.  Jag är inte religiös, men tar till mig varje ord han skriver. Boken är rena medicinen för stressade själar.

Om du bara vissteOm du bara visste 
Caroline Säfstrand
Massolit förlag

På Hallands Väderö möts den äldre kvinnan Anja och den unga Elin när de delar hus en sommar. Elin har flytt från ett frieri och Anja har dragit sig undan från världen och ägnar sig åt måleri. Båda har de tunga minnen i bagaget, som de inte hade tänkt väcka till liv, men vänskapen som växer gör att de vågar närma sig dessa plågsamma minnen. Trots att boken rymmer mörkare stråk doftar boken sommar, hav och grönska. En vacker relationsroman som berör och stannar kvar länge.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Min psykiska ohälsa och böcker som medicin

Jag har nog aldrig riktigt berättat varför jag kallar mig Feelgoodbibliotekarien. Har väl egentligen inte velat göra det tidigare, men nu känner jag varför inte!? Min psykiska hälsa har varit lite vacklande i perioder och jag tillhör inte de starkaste varelserna här på jorden. Därtill så brinner jag lite för mycket för mitt eget bästa. Det är ingen bra kombination när jag dessutom älskar mitt jobb, samt att mina intressen och mitt arbete flyter in i varandra.

Sedan snart en månad är jag sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom och panikångest. Jag tror och hoppas att jag hann dra i nödbromsen innan smällen mot väggen blev alltför hård och det har jag bland annat Nina Åkestam, samt andra som uppmärksammar psykisk ohälsa, att tacka för. Ni har gjort mig medveten om problematiken och mitt eget mående och därmed hjälpt mig stanna upp i tid…hoppas jag.

Det känns som att psykisk ohälsa har fått allt större plats i media och i samhället i stort senaste åren, men än finns mycket kvar att göra på området. Alla som pratar om psykisk ohälsa och som är öppna med sina psykiska problem bidrar till att acceptansen av oss med dessa sjukdomar ökar. Ju fler som berättar, desto lättare blir det att våga berätta och eftersom en stor del i tillfrisknandet ligger i att just berätta och visa hur man mår gör det desto viktigare just att berätta. Psykpodden och andra som har varit öppna med sin psykiska ohälsa bidrar till att tröskeln att våga berätta blir lägre och det innebär ju att det går åt rätt håll.

Jag anser även att vi vuxna som lider av psykisk ohälsa har ett ansvar inför dagens unga människor. Siffrorna för ungdomars psykiska ohälsa och självmordsstatistiken bland ungdomar är bedrövlig läsning och måste tas på allvar! Jag fattar inte varför hälsovården inte får tillräckligt med resurser för att ändra på detta! Men var och en av oss kan dra sitt strå till stacken och visa våra unga att det är okej att må dåligt, att det går att få hjälp, att alla har rätt till hjälp och att vi vuxna finns där och är villiga att lyssna. Ibland kommer man ganska långt bara genom att prata med varandra eller att se att man inte är ensam med sina problem.

För mig fungerar läsning av skönlitteratur och bloggandet kring böckerna som rena medicinen. Det har ju visat sig att underhållningslitteratur kan ha bättre effekt på psykisk ohälsa än självhjälpsböcker. Jag har därför mina känslospröt ute efter böcker (filmer, poddar och annat) som får mig att må bra! Böcker som får mig att leva mig in i andra människors liv och och som ger mig fler perspektiv på livet är redskap som hjälper mig att tänka nytt och annorlunda och på så sätt mår jag bättre. Själva läsandet i sig är dessutom hälsosamt, skönt, roligt och avslappnande.
Därför kallar jag mig Feelgoodbibliotekarien!

Sen är det en bonus att fler kan och verkar vilja dra nytta av Må-bra-litteraturen som jag samlar här i Feelgoodbiblioteket.

Eftersom det har blivit lite för mycket av det roliga för mig på senaste tiden, ska jag ägna sommaren åt att följa Tomas Sjödins råd i boken Det händer när du vilar om att inta sofflocksläge lite oftare och vila innan jag gör något i stället för efter.

Jag tänker även ta ett ordentligt snack med min inre 85-åriga tant, som Nina Åkestam talar så varmt om i Meningen med hela skiten och fundera på vad det egentligen är som jag VILL göra. Vad vill jag ha upplevt och vad vill jag vara nöjd med när jag på ålderns höst ser tillbaka på mitt liv?

Jag känner igen mig i så mycket som Nina Åkestams berättar om i sin bok, så jag återkommer om mina tankar kring den i ett senare inlägg.
Nu måste kroppen och knoppen vila lite.

Om du bara visste

Om du bara vissteDet vackra omslaget till Om du bara visste av Caroline Säfstrand lovar mycket och jag trodde inte att innehållet skulle leva upp till mina höga förväntningar…men så fel jag hade!. Caroline Säfstrand har skrivit en mycket fin roman om vänskap, hopp och mogen kärlek av den långsamma, trofasta slaget.

De två sårade själarna Elin, som har tagit till flykten från sin pojkväns frieri och den äldre kvinnan Anja, som dragit sig undan omvärlden och ägnar sig åt sitt måleri, möts under några sommarveckor när de hyr boende i samma hus på Hallands Väderö. Elin är ett maskrosbarn som har växt upp med en psykiskt sjuk mamma och har tvingats ta för stort ansvar från barnsben. Hon har svårt att öppna sig för livet och kärleken. Anjas förflutna består ett hårt liv med en vidrig och våldsam make och ett beslut som har kostat henne och satt stora ärr i själen.

Även om Om du bara visste rymmer många mörka stråk, helst i de båda kvinnornas tillbakablickar, är det här en hjärtevärmande bok med ett vackert och viktigt budskap: ”Det är aldrig för sent att stuva om livsbagaget så att det blir lättare att bära.” Vänskapen som växer fram mellan kvinnorna under sommarveckorna på ön, gör att båda får kraft och vågar nysta upp knutar i sitt förflutna för att kunna leva ett fullvärdigt liv.

Caroline Säfstrand har skrivit en roman som värmer och som stannar kvar länge. Hon har en egen röst och hennes berättande får mig att tänka på Kerstin Thorvall, Elise Johansson och Thérese Söderlind. Ska jag försöka säga något mindre fördelaktigt om boken så kunde den ha stramats åt en aning, men det är inget som stör mig nämnvärt. Det här är Caroline Säfstrands debutroman, och jag hoppas och tror på att vi har många fina berättelser att vänta från henne. Jag är väldigt glad över att jag fick läsa den!
_________________________________________________________________________Annons: 

Carolines arv

Carolines arv Katherine WebbCarolines arv av Katherine Webb är en sån där bok som är svår att beskriva utan att avslöja för mycket. Roligast är ju om man inte vet gåtans upplösning förrän på slutet.

Kort och gott är den en berättelse med thrillerkänsla som handlar om två systrar som har ärvt familjens släktgods efter sin mormor. De åker dit för att städa ut huset, men också för att Erica vill nysta i vad som ligger bakom storasysterns psykiska instabilitet, som verkar bero på en händelse från barndomen. Det hände något hemskt på platsen när de var små och Erica minns bara fragment, men med hjälp av gamla brev och foton nystar hon sig fram till vad det var som hände den där dagen.

Jag har läst så många böcker nu som utspelar sig på den engelska landsbygden att det nästan känns som att jag nästan har överkonsumerat den genren, men den är ju så lockande! Jag gillar stämningen och miljöerna i Carolines arv. Det är kallt och dragigt i det gamla huset, whiskyn och tekannan åker fram i ett och trenchcoaten tas på under promenaderna i regnet.

Förutom miljöbeskrivningarna och atmosfären har författaren lyckats med trådarna som leder fram till den mörka familjehemligheten. Förklaringen var ju inte helt oförutsägbar, men vägen dit var spännande och inte helt rak. Jag gillar också dubbelheten i ödets nycker…

Den historiska delen av berättelsen utspelar sig främst på amerikanska prärien och det är intressant att läsa om Carolines möte med indianerna, men just i hennes förhållande till sin make håller inte boken riktigt måttet. De sexuella antydningarna och själva sexscenerna är lite för stereotypa och plumpa och de stämmer inte överens med resten av historiens karaktär.

Carolines värld är Katherine Webbs debutroman och hon kommer snart ut med en ny bok på svenska, En annan värld. Jag kommer så klart att hänga på låset! Hennes stil påminner om Kate Morton, vilken är en av mina favoritförfattare. Carolines arv kommer som pocket i sommar. Håll utkik!
_________________________________________________________________________

Bokbutiken

Och snön smälter på Hester Street

och snön föll på hester streetJag vet inte vad som har hållit mig ifrån denna bok så länge. Kanske att den hamnade långt ner i läshögen eller så berodde det på att jag mindes det negativa utlåtande boken fick i BTJ-katalogen. Jag borde ha vetat bättre! Printz Publishing brukar inte göra mig besviken, och med Åsa Brolin som översättare dessutom, så kan ju Och snön smälter på Hester Street inte vara något annat än bra!

Och snön smälter på Hester Street utspelar sig åren kring den amerikanska börskraschen både i Hollywoods skådespelarelit och i New Yorks nedgångna immigrantkvarter. Max och Eleanor Beecham är dåtidens Brangelina och till deras årliga oktoberfest är det bara de mest framgångsrika och societeten som blir inbjuda. Men paret är inte så lyckligt som fasaden vill ge sken av. En hemlighet från deras förflutna sätter sorgekant på framgångssagan och det som göms i snö…

Jag blev genast fäst vid Eleanor, eller Eleana, hennes riktiga namn som hon hette när hon trängdes tillsammans med många andra immigranter i New York. Vi läsare får följa henne från botten till toppen och fastän hon är en kvinna med stark överlevnadsinstinkt och många talanger anar man en skör människa, som sakta bryts ner av hemligheten som skaver år efter år.

Kontrasterna mellan det flärdfulla livet i Hollywood, där personer som Charlie Chaplin och Greta Garbro skymtar förbi, och livet hos de hårt arbetande immigranterna gör boken extra intressant. Som läsare får jag både Inblick i fackföreningarnas kamp och diskussionerna kring börskraschen. Inte nog med det, vissa händelser i boken har hänt på riktigt läser jag i författarens kommentarer på sista sidan.

Jag är av helt annan åsikt än Btj-lektören. Historien och miljön griper tag och jag kan med varm hand rekommendera boken till dig som vill läsa en intressant, ganska tragisk historia om stor kärlek med ett riktigt härligt Hollywood-slut.

Jag kollade upp författaren, Daisy Waugh, och ser att hon har skrivit flera romaner. Nu hoppas jag på att fler av dem översätts till svenska! Och snön smälter på Hester Street ger verkligen mersmak av att läsa fler böcker om New York och den här tiden.

Vaclav och Lena

vaclav och lenaJag är helt tagen efter att ha läst ut Vaclav och Lena av Haley Tanner. Omslaget (och förlaget) utstrålar att det här är en feelgoodroman och jag var därför inte helt beredd på det tragiska innehållet. Men jag klagar inte!! Varje utmärkt feelgoodroman ska innehålla en betydlig mängd svärta.

Vaclav och Lena är två ryska immigrantbarn, som bor i Brooklyn. De är bästa vänner och varje dag dag följer Lena med Vaclav hem för att göra läxorna, äta middag och för att träna in trollerikonster. Vaclav är helt uppslukad av trolleriet och lägger inte riktigt märke till Lenas beteende, men som läsare förstår man fort att det inte står rätt till hemma hos Lena. Plötsligt en dag försvinner hon spårlöst. Vaclav slutar aldrig att tänka på Lena. Han anar inte heller vad som har hänt.

Berättelsen byter perspektiv och allt eftersom får läsaren fler bilder från Lenas uppväxt, som har varit ren och skär misär, både fysiskt och känslomässigt. Det gör ont i mig när jag känner Lenas innerst känslor i texten. Författaren skriver ingående hur en människa bokstavligt går sönder känslomässigt när anknytning, trygghet och kärlek saknas. Det är hjärtskärande att genom Lenas perspektiv, som fyraåring, uppleva när hon hittar sin ”tant” död i badrummet. Hur socialtjänsten tar hand om henne och när hon för första gången får smaka på trygghet, för att sedan tvärt slitas därifrån och hamna i än värre miljö.

Genom Lena uppfattar man hur mycket, eller hur litet, ett barn förstår och uppfattar av sin omgivning i en traumatisk tillvaro. Författaren lyckas även skildra hur stor styrka en liten person som Lena besitter. Hon uthärdar mer än en människa borde förmå.

Även relationen till adoptivmamman är fint skildrad, där mamman verkligen ser vad Lena behöver rent känslomässigt. Här visar författaren vad viktigt de är för ett barn att ha en trygg punkt livet, en kärleksfull famn och någon att vända sig till.

Som sagt, det här är en feelgoodroman, och som sådan lämnar den en skön eftersmak. Inte bara. Vaclav och Lena har ett viktigt budskap också! Varje barn behöver en familj, vänner, trygghet och kärlek för att må bra!

Vaclav kan det där med trollerikonster och även verkligheten går ibland att förtrolla. Jag vill inte berätta slutet, men Vaclav och Lena möts igen…

_________________________________________________________________________
Annons:
Bokbutiken

Till feelgoodromanens försvar – jag väljer att se glaset som halvfullt

Halvfullt glas!Det är så himla intressant det här att vi tycker så olika om saker och ting. Det är fascinerande att få låna andra människors tankar och sätt att se på livet. Eftersom Bokmanias inlägg handlar om feelgood så blev det extra intressant att läsa hennes tankar om hur hon angriper livet med hjälp av litteraturen! Vi tänker inte alls lika, utan man skulle kunna säga att vi kommer från olika planeter.

Bokmania skriver att hon bli deppig och uttråkad av att läsa feelgood. Kristoffer Ahlström skriver i DN att ”feelgoodlitteratur säger mig inget till mig om mitt liv” och Bokmania håller med och  anser inte att den litteraturen ”rustar oss för vardagens jävligheter”. För mig är det exakt det som feelgoodlitteraturen gör!! Det finns så många bra och välskrivna feelgoodromaner, så genren behöver verkligen inte försvaras, men jag vill ändå ge en röst åt alla vi som gillar den sortens böcker.

Bokmania skriver att hon är ”inkompatibel med hejdlöst roliga och livsbejankande personer”. Jag däremot är oftast helt kompatibel med välberättade feelgoodromaner och udda karaktärer. Böcker med livsbejakande karaktärer ger mig energi och tillför fler sätt att se på livet. Jag går inte helt ihop med ALLA feelgoodromaner, så klart!. Lika självklart som att jag inte tycker om ALLA böcker inom andra genrer. 

Att feelgoodlitteratur är okontroversiell och motståndsfri kan jag inte hålla med om. Liksom inom alla andra genrer finns det även här romaner som ger visst motstånd och tar upp kontroversiella ämnen. Boken om Joe, En oväntad semester, Livet efter dig och Här är jag nu, för att nämna några.

Att feelgoodlitteraturen är bekväm kan jag däremot hålla med om! Jag förstår inte, eller väljer att inte förstå, vad det skulle vara för fel på litteratur som ger underhållning och förströelse för stunden. Det finns så många böcker att välja på, och böcker som passar olika tider i livet och som tilltalar olika personer. Ett påstående att bekväm och lättuggad litteratur är något negativt tycker jag tyder på ett osunt uppifrånperspektiv från någon som inte har läst så värst många välskrivna, intelligenta och underhållande feelgoodromaner. ALLA människor har olika inställningar och förhållande till böcker och det accepterar jag. Vill man ha mer motstånd är det ju bara att leta upp det. Ingen är tvingad att läsa feelgood. (Märker att nu börjar jag elda upp mig ändå 🙂 )

Bokmania föredrar deppig litteratur för att de ger henne ”användbara verktyg att hantera livet” Det är av precis samma anledning som jag ofta väljer feelgoodlitteratur före verklighetsnära och deppiga romaner. De feelgoodromaner, som jag väljer, ger mig nya infallsvinklar och tankar om hur man kan göra för att må bättre och se livet från den ljusa sidan.

Visst läser jag deppig litteratur också, även om jag föredrar böcker som innehåller humor och hopp. Jonathan Troppers romaner är både tragiska och livsbejakande samtidigt och det gillar jag. Livet självt rymmer ofta både och. Dessutom anser jag att vi översköljs av hemskheter och tragiska nyheter dagligen från media och därför vill jag helst inte läsa om sånt i skönlitteraturen också. Men visst är det skönt att vi kan välja vad vi vill läsa, att åsikterna går isär och att vi bokbloggare har olika sorters smak. Tråkigt vore det ju annars!

Jag väljer att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Det är inte alltid jag lyckas att tänka positivt, men jag jobbar på det. Min verktygslåda är fylld av goda levnadsråd från feelgoodlitteraturen.
_________________________________________________________________________Annons
Bokbutiken

Bor jag i Broken Wheel?

Läsarna i Broken Wheel rekommenderarFör cirka en vecka sedan bokcirklade vi i Enbokcirkelföralla om Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Det är verkligen en feelgoodroman i min smak. Det jag gillar mest är småstadsidyllen med alla charmiga karaktärer och det stora antalet litterära referenser. Sidekick-Ulrica, har satt ihop en lista med alla böcker som nämns i boken och det blev ingen kort lista.

Bivald lyckas verkligen få fram kärleken till böcker och jag tror att hon nog lyckas linda varenda bokofil runt sitt lillfinger med den här boken.

Många med mig är dessutom förälskade i tanken om en egen bokhandel. Sara, bokens huvudperson, ordnar sin egen bokhandel, med ärvda böcker och det verkar vara en bokandel där vem som helst skulle trivas. Jag älskar hennes egna kategorier och skyltningar av böcker. Varför gör vi inte fler sådana på biblioteket?

Ibland tänker jag att det är som att jag bor i Broken Wheel 🙂 I den lilla ort, Edsbyn, där jag bor, känner de flesta varandra. Det är en gemenskap, som i alla fall jag som inte är härifrån, uppskattar mycket. Man hejar på alla man möter. Det fanns faktiskt en bokhandel här när jag först kom hit för ett antal år sedan, men den har liksom många andra butiker fått stänga.

Om Edsbyn är Broken Wheel är jag Sara. Hennes läslust och idoga läsfrämjande arbete känns bekant på något sätt. 🙂 När jag förra veckan tilldelades Centerkvinnornas utmärkelse för Årets företagsamma kvinna i Ovanåkers kommun, var en av motiveringarna: ”Var man än kommer är Anette där med en bok”. Precis så som jag vill ha det. Det ska inte vara möjligt att undgå böcker och bibliotek någonstans!

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar är en bok jag gärna rekommenderar till alla som tycker om charmiga småstadsskildringar, böcker om böcker och romantiska komedier. Den enda invändning vi hade i bokcirkeln var att vi gärna hade lärt känna huvudpersonerna lite bättre och så tycker i alla fall jag att boken hade mått bra av att kortas ner en aning. Dessa petitesser är både jag och de flesta i bokcirkeln beredda att bortse ifrån. Det är liksom svårt att älska böcker och inte älska Läsarna i Broken rekommenderar!

Nu är det bara en tidsfråga tills vi får se boken på bioduken. Jag kan (*nästan) lova att äta upp min hatt om den här boken inte filmatiseras. Och kan vi hoppas på en fortsättning Katarina Bivald?!

*Jag äger ingen hatt, så jag kan inte äta upp någon.