Det är så himla intressant det här att vi tycker så olika om saker och ting. Det är fascinerande att få låna andra människors tankar och sätt att se på livet. Eftersom Bokmanias inlägg handlar om feelgood så blev det extra intressant att läsa hennes tankar om hur hon angriper livet med hjälp av litteraturen! Vi tänker inte alls lika, utan man skulle kunna säga att vi kommer från olika planeter.
Bokmania skriver att hon bli deppig och uttråkad av att läsa feelgood. Kristoffer Ahlström skriver i DN att ”feelgoodlitteratur säger mig inget till mig om mitt liv” och Bokmania håller med och anser inte att den litteraturen ”rustar oss för vardagens jävligheter”. För mig är det exakt det som feelgoodlitteraturen gör!! Det finns så många bra och välskrivna feelgoodromaner, så genren behöver verkligen inte försvaras, men jag vill ändå ge en röst åt alla vi som gillar den sortens böcker.
Bokmania skriver att hon är ”inkompatibel med hejdlöst roliga och livsbejankande personer”. Jag däremot är oftast helt kompatibel med välberättade feelgoodromaner och udda karaktärer. Böcker med livsbejakande karaktärer ger mig energi och tillför fler sätt att se på livet. Jag går inte helt ihop med ALLA feelgoodromaner, så klart!. Lika självklart som att jag inte tycker om ALLA böcker inom andra genrer.
Att feelgoodlitteratur är okontroversiell och motståndsfri kan jag inte hålla med om. Liksom inom alla andra genrer finns det även här romaner som ger visst motstånd och tar upp kontroversiella ämnen. Boken om Joe, En oväntad semester, Livet efter dig och Här är jag nu, för att nämna några.
Att feelgoodlitteraturen är bekväm kan jag däremot hålla med om! Jag förstår inte, eller väljer att inte förstå, vad det skulle vara för fel på litteratur som ger underhållning och förströelse för stunden. Det finns så många böcker att välja på, och böcker som passar olika tider i livet och som tilltalar olika personer. Ett påstående att bekväm och lättuggad litteratur är något negativt tycker jag tyder på ett osunt uppifrånperspektiv från någon som inte har läst så värst många välskrivna, intelligenta och underhållande feelgoodromaner. ALLA människor har olika inställningar och förhållande till böcker och det accepterar jag. Vill man ha mer motstånd är det ju bara att leta upp det. Ingen är tvingad att läsa feelgood. (Märker att nu börjar jag elda upp mig ändå 🙂 )
Bokmania föredrar deppig litteratur för att de ger henne ”användbara verktyg att hantera livet” Det är av precis samma anledning som jag ofta väljer feelgoodlitteratur före verklighetsnära och deppiga romaner. De feelgoodromaner, som jag väljer, ger mig nya infallsvinklar och tankar om hur man kan göra för att må bättre och se livet från den ljusa sidan.
Visst läser jag deppig litteratur också, även om jag föredrar böcker som innehåller humor och hopp. Jonathan Troppers romaner är både tragiska och livsbejakande samtidigt och det gillar jag. Livet självt rymmer ofta både och. Dessutom anser jag att vi översköljs av hemskheter och tragiska nyheter dagligen från media och därför vill jag helst inte läsa om sånt i skönlitteraturen också. Men visst är det skönt att vi kan välja vad vi vill läsa, att åsikterna går isär och att vi bokbloggare har olika sorters smak. Tråkigt vore det ju annars!
Jag väljer att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Det är inte alltid jag lyckas att tänka positivt, men jag jobbar på det. Min verktygslåda är fylld av goda levnadsråd från feelgoodlitteraturen.
_________________________________________________________________________Annons
